St Brita kapellruin

St Brita kapellruin på Öland ligger otroligt vackert på en strandäng på Ölands östra kust. Intill ruinen finns en fackverksfyr av Gellerstedt och ett fiskeläge. Platsen Sikevarp har haft betydelse som hamn och troligen även handelsplats sedan förhistorisk tid.

Kapellet låg troligen under biskopen i Linköping under medeltiden. Biskopsgodset omfattade under medeltiden ett 30-tal landbogårdar, vilka huvudsakligen låg inom Bredsättra sn. Vid biskoparnas visitationer kom de att landa i Sikevarps hamn. (Boström 1997) strategiskt belägen nära biskopsgårdens stora jordinnehav väster om Kapelludden.

Kapellets byggnadsplan och byggnadsteknik pekar mot ett uppförande under 1200-talets första hälft enligt vissa författare bl. a Lundberg 1979 och Broström i flera skrifter. Sofi-Charlott Lundberg påpekar dock  i rapporten från undersökningarna 1979 på att inga fynd finns från tiden före 1300-talet. Det innebär att kapellet uppförs ett par generationer efter den medeltida sockenkyrkan (vilken, utom västtornet, revs 1848).

Med tiden kom kapellet att kopplas till Sankta Birgitta. Genom olika förespråkare för birgittakulten kom Sikevarp och det redan befintliga kapellet att kopplas till flera händelser i Birgittas liv. Biskop Henrik Tidemansson angav i Brevarium Lincopense år 1493 Sikevarp som den oförutsedda hamn till vilken fartyget med den heliga Birgittas kvarlevor först nådde svensk jord. Denna uppgift tillkommer därmed nära 120 år efteråt. Mer nära i tid var att Tidemansson hade varit på visitation på Öland 1479 och vid detta tillfälle bott på biskopsgården i Bo.

Efter reformationen kom biskoparnas inflytande och behovet av kultplatser att minska. Hamnen i Sikevarp var vid 1500-talets mitt troligen en ganska stilla plats, nyttjad av bönder för mindre fiskefartyg. Kyrksilvret hade konfiskerats av kungen. Det verkar som om kapellet avvecklades på ett medvetet sätt under denna tid. Det som var värt att använda togs om hand. Altarskåpet flyttades upp till sockenkyrkan i Bredsättra. Takteglet demonterades för att användas på annan plats.

Den 11 juli 1741 besöker Linné udden på sin Öländska resa. ”Kläppinge kapell stod längst ut på holmen, fordom utan tvivel uppbyggt förfiskareläger; nu var ej mer övrigt av templet, än som höga murar med sina tvenne gavlar; och istället för golv sågs här Scandix seminibus hespedis (nålkörvel). Öster om kapellet, in på själva kyrkogården stod en brunn med friskt vatten. På södra sidan, ned mot skansen, ett kors, av fast sten uthugget, så högt som en karl till häst. Häromkring voro åtskilliga små gropar, små skansar och rudera efter en stad. Vi reste härifrån. Storkarna flögo upp, och vi komma tillbaka till Bredsätra.”

1871 uppförs fyren vid Kapelludden, efter ritningar av konstnären, poeten och arkitekten A T Gellerstedt. Fyren, som är byggd i järn och fackverksteknik, tillverkades i Helsingborg och fraktades i lösa delar till platsen. Gellerstedt var inte främmande för platsens skönhet och han målade av kapellet.

Vid en storm kring jul 1914 rasade den västra gaveln. Raset kom att innebära att resten av kapellet blev föremål för räddningsinsatser. På vårvintern 1915 besöks den halvt rasade ruinen av antikvarierna vilka och fotograferar. Ett program upprättas raskt och 1916 sker en första insats. 1929 är det återigen dags, denna gång för mer omfattande arbeten. Vid något av dessa tillfällen, troligen det senare, så kompletteras långhus och sakristiemurarna för att erbjuda ett bättre stöd för den kvarvarande östgaveln. Den nedrasade västgaveln erbjöd på ett bekvämt sätt passande material till kompletteringarna, samtidigt som man kunde säga sig utföra en upprensning i den stenhög som bildats. Vid restaureringarna utförs även kallmurar på resterna av västgavelns grundläggning för att markera långhusets avslutning mot väst.

Vi har arbetat med restaurering av murverken, utfört med öländskt kalkbruk bränt vid ruinen i Borgholm. En viktig uppgift var att säkerställa den kvarvarande östra gaveln samt konservera de medeltida murverken. I samband med detta ritades ett par trappor i ek som leder in i ruinen vid de ursprungliga entréerna i väst och syd 2006.

Paul har även i utfört vård- och underhållsplan för ruinen 2010

_BUS0774