Västra Eds kyrkoruin

År 2007 deltog Paul Wilund i ett större restaureringsprogram efter handlingar upprättade av Krister Berggren. Murarna sågs över och omfogades med hydrauliskt kalkbruk. Lös sten infästes. Murkrönens cementavtäckningar tätades. Vid denna renovering utfördes även en cementavtäckning på den bevarade valvpelaren i korets sydöstra hörn samt på sakristians tegelmurverk. Paul har även utfört en vård – och underhållsplan 2009.

_BUS0581

Eds kyrka uppfördes under tidigt 1100-tal, och bestod då av ett rektangulärt långhus, troligen avslutat i öster med en korabsid, som sed var. Den smala rundgångsportalen med kalkstenskapitäl i ruinens västra del är bevarad från denna period, .

Under det sena 1200-talet utökas kyrkan med de två korsarmarna. Detta ger kyrkan en mycket ovanlig, korsformad plan, med få motsvarigheter i Sverige.

Under 1300-talet tillkommer det nuvarande rakavslutade koret och korportalen i den södra muren, där tegel har använts i omfattningen. En järnbeklädd dörr från 1300-talet flyttades 1938 från ruinen till den nya kyrkans sanktuarium.

Under 1400-talet välvdes kyrkorummet med ribbvalv och sakristian norr om koret byggs.

Det Götherhielmska gravkoret tillbyggdes mot den norra korarmen under 1760-talet.

Teckningar och uppmätningar som utförts av Nils Månsson Mandelgren, på 1840-talet, beskriver en kyrka med mönsterlagt spåntak, spånklätt klocktorn/takryttare, valv, kamin i sakristian och det Götherhielmska gravkoret med en helt annan, mer elaborerad takform och takfot än idag. Planritningen markerar även gravmonumenten, Vinäs familjegrav, Hällerödsgraven, dvs Götherhielmska gravkoret, ett monument för Bällsjö precis utanför kyrkan och en anonym gravsten i mittgången.

Under 1700-talet eller tidigt 1800-tal har kyrkans fönster förstorats och försetts med tegelomfattningar. De omfattande frostskadorna på teglet som lett till upprepade ommurningar av fönstervalven och muren ovanför vilket gör det svårt att be döma åldern. En jämförelse med bilder tagna under tidigt 1900-tal visar att fönstren har en tydligare korgbågeform, vilket tyder på att de uppförts ungefär samtidigt med Götherhielmska gravkoret.

Den nya kyrkan belägen sydöst om den nuvarande ruinen invigdes 1863. Kyrkostämman beslöts i samråd med Riksantikvarieämbetet 1867 att ”gamla kyrkan skulle anordnas till en passande ruin”. Förslaget innebar att gamla bogårdsmuren revs och kördes ner på Storsjöns is och att taket revs. Jord påfördes murarna och klängväxter planterades. Kyrkbodens sten användes som grundläggning till altaret i nya kyrkan.

En restaurering av ruinen utförs under 1920-talet. Dessa innebar bortrensning av vegetation utanför och innanför murarna, förstärkning av murar ovanför förstorade fönster på kor och långhus, avjämning och avtäckning av murar (med torv), förstärkning kring fönstret på västgaveln och sänkning av marknivå inne i ruinen Samtidigt ordnas enligt Malmborg äldre gravstenar som ställs upp längs en vägg inne i kyrkan, järngravvårdar som samlats inne i ruinen målas och den trapetsoida gravhällen från 1300-talet ställs upp i nischen i norra korsarmen. Gravkoren rensas, ordnas på ett värdigt sätt och sätts igen. Över Vinäsgraven görs en avtäckning med cement (nu synlig i mark) och texten huggs in i en äldre häll.

Hösten 1932 görs ett iordningställande av gravkoret med ommålning, och en komplettering med nytt krucifix och ljusstakar på träaltaret samt nyskapade textilier formgivna av Ingeborg Wettergren och utförda av syföreningen. Byggnaden försågs med sockel av betong.

Arkitekt Arre Essén var ansvarig för en restaurering av Götherhielmska gravkoret 1962-64. Problemen inför åtgärderna var fuktskador i tak och på vägg mot ruinen. Detta åtgärdades genom att en extra, luftad, vägg uppfördes i altarnischen och taket lagades och lades om med koppar. Samtidigt kompletterades med ett litet sadeltak in mot ruinmuren. Invändigt gjordes nytt golv och innertak och altaret av tegel uppfördes. Enligt Esséns förslag skulle taket laseras ljusblått, vilket inte utfördes.

År 1974 till 1976 genomfördes en mer omfattande restaurering av kyrkoruinen efter program av Hans Rehnberg på. Vårdsektionen, Riksantikvarieämbetet.  Enligt programmet dokumenterades murarna innan de övre delarna togs ned, på vissa partier så mycket som två meter, innan de murades upp igen enligt ritningarna. Resterna av de invändiga tegelpelarna revs och skulle enligt programmet ersättas med betongpelare klädda med det gamla teglet, detta utfördes troligen endast i ena korhörnet. Övrigt tegelmurverk fogades om och skadade stenar byttes. Stenportalerna fogades om med ett svagt KC-bruk. Muravtäckningarna gjordes om med nockpannor av tegel som luftning (utfördes istället med frigolit enligt uppgift från 2007).  Gravkoret kalkavfärgades.

_NIK0239