På uppdrag av fastighetsägaren har Wilund arkitekter och antikvarier projekterat och medverkat i en restaurering av stenvalvsbron vid Kvarns herrgård. Bron är skyddad som fornlämning och en del av den industrihistoriska miljön vid Kvarn. Arbetena utfördes delvis med bidrag från Länsstyrelsen.

Bron är ca 40 m lång, kallmurad och har två valv. Den utgör både bro och fördämning. Historiskt har fördämningen använts för att driva både kvarn, såg och hammare vid Kvarn. Den nuvarande brons ålder är inte närmare känd, men den uppvisar flera olika murverk samt ankarjärn av olika ålder, och den har därför sannolikt byggts om eller reparerats vid flera tillfällen. De delar som låter sig dateras är från olika tider. Ankarjärn bedöms vara från runt år 1700 och från tiden runt år 1800, medan de mer bearbetade stenarna i brons övre del bedöms vara från 1800-talets mitt. Nyttjandet av vattenkraften vid Kvarn är dock belagt dokumentariskt åtminstone sedan 1500-talet. Förmodligen kommer namnet på platsen, Kvarn, av att platsen var lämpad för vattendrivna kvarnar.

Bron är alltjämt i bruk som både fördämning och vägbro. Idag drivs ett mindre vattenkraftverk av vattnet,men varken kvarn, hammare eller såg finns kvar vid Kvarn. Platsen är dock både naturskön och bjuder på väl synliga lämningar av de tidigare anläggningarna. Bron och fördämningen vid Kvarn utgör ett intressant exempel på en långvarig och diversifierad protoindustriell anläggning för nyttjande av vattenkraft för olika verksamheter.

Projektet omfattade konstruktiva åtgärder med partiell omläggning av murmantlar inklusive murkärna, kontroll av stenvalv samt justering av dessa, kontroll av dragjärn och ankarslutar/ankarjärn.

Vägbanan, brons ”tak” behövde även renoveras för bättre avrinning och ny underbyggnad.

Eftersom bron också utgör en damm behövde även ett antal vattenåtgärder utföras. Dessa omfattade återuppförande av en förlorad fördämningsvägg mot dammen, tätning av muren mot dammen med lera, samt nya spettluckor och bräddning och nya eller justerade vattenrännor.

Vidare utfördes ett antal estetiska åtgärder i form av omläggning av murkrön längs vägbana, kontroll av dubbning samt justering av stenstolpar. En ny överliggare i trä utfördes enligt äldre bilder.

Målet med projektet var att så långt möjligt restaurera bron och fördämningen med befintliga delar, traditionella material och metoder. I arbetet ingick därför att bevara murarnas olika karaktär vilket berättar om olika perioder i anläggningens historia såsom t.ex. olika typer av smide eller olika utförande på murverket.

Ankarslutar/ankarjärn finns exempelvis av några olika typer. I pelaren mellan de två valven finns en skadad ankarslut med svängda skänklar. Formen hör hemma i 1600-talet. De nyare ankarslutarna/ankarjärnen har raka kryss vilket hör hemma i sent 1700-tal och framåt mot 1800-talets mitt. Dessa har en stämpel vilken utgör huvudstämpel för järnmanufaktur vid Brevens bruk. Brevens bruk anlades 1676 men det är troligt att dessa järn inte är tidigare än sent 1700-tal. Stämpeln är äldre än 1885. När dessa lades in så fanns alltså inte egen produktion att tillgå vid Kvarn.

Under entreprenaden kunde konstateras att bron och vägbanan har höjts vid ett par tillfällen. Vid grävningsarbeten inför omläggning av murarna så kunde äldre vägbanor studeras. Dessa befann sig som lägst ca 0,5 m under befintlig vägyta. Vägbanan på den äldre vägen var till stora delar utförd av krossad slagg. Andelen slagg var avsevärt mindre i de påbyggda marklagren. Man kan därmed anta att vägbanan och bron har rätats och höjts någon gång efter järnbruksepoken.

Troligen har ombyggnaden av bron ett samband med uppförande den nuvarande herrgårdsbyggnaden, vilken ritades och uppfördes av storbyggmästaren Abraham Nyström 1831, eller återuppförandet av denna på 1860-talet. Detta antagande styrks av att vägbanan avgränsas av större tillpassade stenblock av en annan karaktär än den övriga brokonstruktionen.

Arbetet har utförts genom att del för del av mantelmurar och fyllning har demonterats och återmonterats innan nästa etapp genomförts. Vid arbetet har grävmaskin använts. Stenen har återmonterats i manteln lika tidigare, men viss tillpassning har skett för att få en tät och stabil mur. Huggningen av stenen har skett med handverktyg och traditionella metoder. Muren har efter avslutad läggning skolats med mindre stenflisor, detta för att minska risken för etablering av växtlighet etc.

Mot dammen har jordfyllningen mot murverket i stort sett helt avlägsnats och kallmuren har tätats med lera innan återfyllning. Själva dämmet har även renoverats, dels med tätning av bron där den fungerar som damm, dels med nya spettluckor och ett nytt spett för reglering och tömning av dammen. Tidigare reglering skedde med luckor vilka hanterades med traktor och sling. Luckorna är utförda i ek som tjärats, de hålls samman med vertikala gängstänger samt påskruvade narar. Smidet är av svetsat profilstål som målats med linoljefärg.

Ett stort arbete har lagts ner på vattenrännorna för att försöka få dessa täta. I samband med tömingen av dammen noterades även att den mittersta vattendelaren var underminerad. Ny grund utfördes i betong, vilket är samma material som vattendelaren är utförd i.

Smidesdetaljer har rostskyddats. Pollarna som håller räcket längs vägen har återmonterats, men deras inbördes läge har justerats så att överkanten linjerade bättre för att ”jämna ut” träöverliggarens form. Överliggarna är sammanfogade med halvningar och de har tjärats. En ny ”grind” har tillfogats vid utgången mot kraftverket. En kraftigare elkabel som löpte längs överliggaren har förlagts i mark.

Arbetena utfördes på ett förtjänstfullt sätt av Svea Sten Stenmästar’n Öst och Ståthöga Verkstad.