Kategori: Fornminne

Stenvalvsbron vid Kvarns herrgård

Publicerat den av

På uppdrag av fastighetsägaren har Wilund arkitekter och antikvarier projekterat och medverkat i en restaurering av stenvalvsbron vid Kvarns herrgård. Bron är skyddad som fornlämning och en del av den industrihistoriska miljön vid Kvarn. Arbetena utfördes delvis med bidrag från Länsstyrelsen. Bron är ca 40 m lång, kallmurad och har två valv. Den utgör både bro och fördämning. Historiskt har fördämningen använts för att driva både kvarn, såg och hammare vid Kvarn. Den nuvarande brons ålder är inte närmare känd, men den uppvisar flera olika murverk samt ankarjärn av olika ålder, och den har därför sannolikt byggts om eller reparerats Fortsättning →

Stegeholms slottsruin

Publicerat den av

Åt Västerviks kommun har Wilund arkitekter och antikvarier under åren ritat och projekterat flera mindre åtgärder för Stegeholms slottsruin, centralt i Västerviks inlopp. Den medeltida ruinen är ett lagskyddat fornminne, och används varje sommar för konserter och som spelplats för Visfestivalen. När ruinen används för evenemang byggs ibland stora gradänger och ställningar upp för publiken. För att säkerställa att de medeltida skalmurarna inte skadas har Wilund arkitekter och antikvarier utfört en omfattande utredning av murarnas skick och uppbyggnad. Bl.a. har laster kontrollräknats av konstruktör och murarna har undersökts både okulärt och med markradar. Undersökningarna har dels informerat hur ställningarna byggs Fortsättning →

Stjärnorps slottsruin

Publicerat den av

Stjärnorps slottsruin ägs av familjen Douglas. Paul Wilund har deltagit i ett parallellt uppdrag om restaureing och komplettering av ruinen syftande till att dels tillgängliggöra ruinen samt skydda bevarade delar från fortgående förfall. I samband med det uppdraget utfördes ett par förslag. Detta idéförslag på rekonstruktion presenterades dock inte, då det skulle innebära en ganska lågtgående rekonstruktion på ett sätt som vi normalt inte gör i Sverige. Förslaget innebär att slottsruinen kompletteras med fönster samt att murarna kompletteras med avvikande svat tegel så att ett tak i ursprunglig form kan bäras. Nytt och gammalt kommer även fortsatt att vara avläsbart. Fortsättning →

Västra Eds kyrkoruin

Publicerat den av

År 2007 deltog Paul Wilund i ett större restaureringsprogram efter handlingar upprättade av Krister Berggren. Murarna sågs över och omfogades med hydrauliskt kalkbruk. Lös sten infästes. Murkrönens cementavtäckningar tätades. Vid denna renovering utfördes även en cementavtäckning på den bevarade valvpelaren i korets sydöstra hörn samt på sakristians tegelmurverk. Paul har även utfört en vård – och underhållsplan 2009. Eds kyrka uppfördes under tidigt 1100-tal, och bestod då av ett rektangulärt långhus, troligen avslutat i öster med en korabsid, som sed var. Den smala rundgångsportalen med kalkstenskapitäl i ruinens västra del är bevarad från denna period, . Under det sena 1200-talet Fortsättning →

St Brita kapellruin

Publicerat den av

St Brita kapellruin på Öland ligger otroligt vackert på en strandäng på Ölands östra kust. Intill ruinen finns en fackverksfyr av Gellerstedt och ett fiskeläge. Platsen Sikevarp har haft betydelse som hamn och troligen även handelsplats sedan förhistorisk tid. Kapellet låg troligen under biskopen i Linköping under medeltiden. Biskopsgodset omfattade under medeltiden ett 30-tal landbogårdar, vilka huvudsakligen låg inom Bredsättra sn. Vid biskoparnas visitationer kom de att landa i Sikevarps hamn. (Boström 1997) strategiskt belägen nära biskopsgårdens stora jordinnehav väster om Kapelludden. Kapellets byggnadsplan och byggnadsteknik pekar mot ett uppförande under 1200-talets första hälft enligt vissa författare bl. a Lundberg Fortsättning →

Borgholms slott

Publicerat den av

Borgholms slott är en välkänd ruin, byggnaden har medeltida rötter men i den nuvarande ruinen ser man mest av Wasatidens byggande och en omgestaltning av Nicodemus Tessin under sent 1600-tal. Tessins planer färdigställdes dock aldrig, och man kan än idag se rester av pågående byggnadsarbeten i slottet. Slottet förföll och slutligen brann det 1806. Ruinen förvaltas av Statens fastighetsverk. Vi har arbetat som sakkunniga på kalkmurverk på uppdrag av NCC vid arbeten med omfogning av bastionsmurarna på södra sidan.