Fasadrestaurering Brantingsgatan 56

På Brantingsgatan 56 har Wilund arkitekter & antikvarier medverkat i en omputsning och fasadrestaurering av ett flerbostadshus i funkisstil. Vi har tagit fram färgsättningen och bistått med teknisk specialkompetens om puts och avfärgning. Vi har stor erfarenhet av olika putsprojekt med specialframtagna lösningar för byggnader av stort kulturhistoriskt värde. Det blir ofta också både vackert och funktionellt att renovera och restaurera en byggnad med material och metoder som användes när byggnaden uppfördes. Här blev det väldigt stiligt, tycker vi!

Ask kyrka

Under 2018 utförde Wilund arkitekter och antikvarier en omputsning av östra delen av Asks kyrka på uppdrag av Borensbergs pastorat. För omputsningen togs ett egenproducerat kalkbruk fram, tillverkat av lokalt bruten kalksten, bränd på plats i en för ändamålet specialbyggd kalkugn. Vill du läsa mer om kalkbränningen, klicka HÄR. Ask kyrka är en östgötsk östtornskyrka från 1100-talet. En östtornskyrka har tornet över koret i öst, istället för att ha tornet över vapenhuset i väst. Denna typ av kyrka tros ha sitt ursprung i kyrkor kopplade till stormansgårdar eller liknande anläggningar. I vissa östtornskyrkor har spår hittats efter särskilda gallerier i Fortsättning →

Kalkbränning, Ask kyrka

Östra fasaderna på Ask kyrka i Östergötland hade länge haft problem med återkommande nedfall av puts. Detta antogs bero på att de olika material som använts vid på varandra följande fasadrenoveringar inte var sinsemellan långsiktigt kompatibla. Inför omputsning av fasaderna beslöts att pröva att använda ett kalkbruk så snarlikt det ursprungliga som möjligt. Det ursprungliga kalkbruket som kyrkan putsats med var bränt av en lokal, östgötsk kalksten, och blandat med lokal sand. Det visade sig svårt att få låna någon av landets få industriella kalkugnar för att bränna de små kvantiteter som det här skulle bli frågan om. Därför beslöts Fortsättning →

Enkelsidiga växthuset

På uppdrag av Ericsbergs säteri har vi medverkat vid restaureringen av enkelsidiga växthuset. Växthuset är troligen från 1840-talet, om och tillbyggt vid flera tillfällen. Dess nuvarande form fick huset runt 1923. Formen påminner om en ett orangeri, men det har fungerat som vinkast och för ett fikonträd som kan vara det äldsta i Sverige. Vi har medverkat vid byte av taksparrarna som var i tryckträ, insatta 1963. Vi har mätt upp äldre sparrar och rekonstruerat profilen med sina sinnrika avrinningsrännor. De nya har tillverkats i vår verkstad i kärnfuru och sedan målats i en vit linoljefärg. Växthuset har sedan återuppbyggts Fortsättning →

Villa Klippudden

Villa Klippudden på Lidingö är en konstnärsvilla uppförd 1910 av kapten och konstnären Otto Gripensvärd. Ritningarna utfördes av Gripenswärd själv med hjälp av byggnadsingenjören Eric Häggmark, Uppsala. Arkitekturen är en geometrisk jugend med tydliga kopplingar till Josef Maria Olbrichs arkitektur i Wien. Villans rum grupperar sig med ett stort trapphus som börjar med en hall med eldstad enligt engelska förebilder. Trappan leder upp till villans huvudrum som bildar ett kors. Centralt i rumssviten ligger ett högt välvt galleri där Gripensvärd visade sina målningar. På den östgaveln finns blyinfattat fönster med glasmåleri i kolossalformat. De ursprungliga öppna spisarna och kakelugnarna finns Fortsättning →

Minnestemplet Rydboholm

Minnestemplet i Rydboholms slottspark uppfördes troligen kring 1820-30 som en del av en Engelska parken vid Rydboholm. Huset är uppfört i korsvirkesteknik med fyllningar av kalkmurat tegel. Arkitekturen är närmast teatral med Götiska drag. Fredrik Blom sägs ha varit arkitekt, vilket är möjligt men inte styrkt. Interiört är huset dekorerat med limfärgsmåleri i grisaille och ockra med medaljonger tillägnade ägarfamiljen. Måleriet är troligen utfört av Emmanuel Limnells verkstad. Troligen användes huset ursprungligen som ett promenadmål och för lekfulla ritualer kopplade till frimureriet, interiört finns bland annat ett altare. Under tidigt 1900-tal ändrades taket och fick en mer kinesiserande form och Fortsättning →

Granhammars herrgård

Granhammars herrgård i Kungsängen är en typisk Hårlemanherrgård från sent 1700-tal, men höjd en våning under tidigt 1800-tal och renoverad med tillägg av bland annat burspråk och förnyade inredningar i Jugend under tidigt 1900-tal. Herrgården har stått obebodd sedan 1960-talet och de orörda inredningarna har stora värden. Vi har haft i uppdrag att gå igenom lösa inventarier och katalogisera och märka upp dessa.

Münchenbryggeriet

Münchenbryggeriet vid Riddarfjärden mitt emot Stadshuet är en av Stockholms mest kända byggnader, och en av de största. Uppdrag som sakkunnig kulturvärden enl PBL. Vi har utfört antikvarisk förundersökning och konsekvensanalys vid ett par ombyggnadsförslag på Münchenbryggeriet på Södermalm i Stockholm, senast en ombyggnad för Fritidsresor och ett fläktrum på den östra delen.

Kaga kyrka

Vi har omarbetat minneslunden och askgravlunden på Kaga kyrkogård. Förslaget bygger på att skapa en minnesplats med blickfång och möjlighet att ta del av utsikten över landskapet. En liten kulle skapar ett uterum möblerat med planteringar och en bänk. Paul har även i ett tidigare skede gjort vård- och underhållsplan för både kyrka och kyrkogård.

Vadstena klosterområde

Vadstena klosters byggnader är intimt förknippade med Sveriges historia. Byggnaderna är uppförda med start i tidigmedeltid och de berättar om folkungatid, medeltidens klosterväsende, 1600-talets stormaktstid, 1700-talets socialt betingade problem med bla könssjukdomar, 18- och 1900-talets mentalvård och slutligen om 1900-talets restaureringsideologi. Byggnaderna är om- och tillbyggda vid oräkneliga tillfällen under 800 år. De innehåller murverkskonstruktioner och arkeologiska utgrävningar blandat med traditionell byggnadskonst från 1800-talet i kombination med moderna betongkonstruktioner från 1960-talet. Vadstena klosterområde är statligt byggnadsminne. Paul har arbetat med Vadstena klosterområde sedan 2009. Vi deltar nu som projekterande arkitekter och antikvarier för ett installationsprojekt i Norra och Västra längan. Fortsättning →